Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb
Bilden ljuger. Alexander Söderberg var inte alls en i mängden i U23-klassen på terräng-EM. Tvärtom tog han för sig som aldrig förr och blev tionden man! Foto: Deca Text&Bild

Terräng-EM med egna ord

Alexander Söderberg gjorde i söndags sitt tredje terräng-EM och slutade på en fin tiondeplats i 22-årsklassen i Dublin. Här skriver han om sina leriga upplevelser på den gröna ön!

Terräng-EM var väldigt hårt men samtidigt kändes det inte lika jobbigt som NCAA-mästerskapen i november. Kanske var det för att jag nu på ett tidigt stadium kunde gå upp till en framskjuten placering (bland runt 10–12 utan att ödslade allt för mycket energi. Även om jag nu gick ut hårdare än jag brukar så kände jag att jag hade läget under kontroll eftersom det var mycket lerigt. Jag trivs i det underlaget och vet sedan tidigare att det passar mina 72 kg.
Efter 10 minuters löpning kändes det som att tröttheten började ta över mer och mer och då kom jag till den punkten då jag tänkte att “nu får det bära eller brista” och bestämde mig för att köra hela vägen in. Det blev till att slita under resten av loppet igenom leran för att hålla undan för löpare som kom upp bakom.

“Gav allt sista 500 m”
När det återstod 500 m så var det bara att ge det sista lilla av krafter som fanns kvar. Jag hade sanningen att säga inte mycket kvar att ge på målrakan (jämfört med övriga lopp under hösten då jag alltid haft en stark avlsutning) men gjorde så gott jag kunde.
Jag stormade mot mål för allt vad tygen höll och var helt slut efteråt. Hade jag bara haft ett litet mer uns av kraft kvar de sista 400 m så hade jag nog kunnat spurta förbi de två jag hade precis framför mig. Efteråt kände mig illamående och kräktes nästan men som vanligt ville det bara inte ut.

Bästa loppet hittills
Detta lopp skiljde sig ganska mycket från de två tidigare gångerna jag sprungit terräng-EM 2006 2007. För det första var allting väldigt välarrangerat och organiserat i Dublin plus att funktionärerna var väldigt trevliga och tillmötesgående. Publiken var också helt otrolig jämfört med tidigare år eftersom det nu var väldigt mycket åskådare som hejade på alla som sprang. Det var en helt annan stämning i år som aldrig har infunnit sig riktigt under tidigare år.
Banan var för en gångs skull lerig vilket jag gillar bäst. Vad gäller mig själv så var det många saker som skiljde från tidigare år. Jag är mycket bättre tränad nu än vad jag var för två-tre år sedan vilket jag har känt under hela hösten. Jag har en mycket bättre uthållighet (aerob förmåga) än vad jag hade tidigare plus att jag springer med ett bättre flyt nu. Det känns nästan som att jag rullar fram friktionsfritt istället för att sätta i jättestora steg gång efter ett annan. Jag har dessutom lite mer muskler överlag nu vilket har gjort mig starkare.

Direkt från USA till Dublin
Men det var också en del saker som inte var optimala i förberedelserna. Detta år flög jag direkt från USA vilket gjorde att jag måste hinna komma in i tiden under den lilla tid innan tävlingen som jag hade. Jag hade dessutom blivit litet småsjuk tidigare i veckan med huvudvärk och en rinnande näsa som följd så jag var osäker på formen.
Men jag sprang med ett stort självförtroende tack vare framgångarna i höst och jag visste att jag hade kapaciteten att göra ett bra lopp!

Alexander Söderberg

Ps 75 av Europas bästa 20–22-åringar var med i loppet och i det blev Alex alltså tionde man. I lervällingen snittade han 3:13 per km över de 8 km. Alla resultaten.