Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb
Johan Olsson. Foto: Jonas Hedman

”Nu är det skolan och löpningen som gäller”

Långdistansaren Johan Olsson, 31, har utsetts till Månadens spårvägare för september. ”För hans två kraftiga sänkningar av de personliga rekorden på 10 000 m respektive halvmaraton och för att han på ett förtjänstfullt sätt tagit sig igenom en tung skadeperiod” lyder juryns motivering.

Aktiva kan hamna i Spårvägen på många olika sätt. Johan Olsson tog initiativet själv:
– Jag kände att jag ville satsa hårt på löpningen och valde därför en etablerad klubb i Stockholm för jag trodde att jag var på väg att flytta ner, berättar Johan som bor i Borlänge.
Inledningen kunde knappt ha blivit mer frustrerande:
– Vid jul fick jag ont i ett knä. Jag besökte några olika läkare och provsprang på diverse band men jag fick aldrig klart för mig vad det var för fel. Vid midsommar släppte smärtan och då började jag träna igen.

Lysande sensommarform
Först noterade han 1:08:15 på Stockholm Halvmarathon den 6 september och sedan 30:54.08 på 10 000 m vid ALJ Open den 17:e. De tidigare persen löd på 1:10 resp 32:06.
Olsson tackar Kent Claesson för framstegen:
– Jag har fått mycket mer struktur på träningen. Tidigare låg jag på 14–17 mil i veckan. Det har Kent dragit ner till 11–15. I stället har han lagt in tre kvalitetspass, korta och långa intervaller och tröskelträning. Pass som 20×200 m eller tröskel hade jag inte hört talas om tidigare.
Under september bestod planen i att vara mogen för Frankfurt Marathon den 26 oktober men så blir det inte:
– Jag skadade ett revben när jag brottades på lek. 66 kilo är inte mycket att komma med på Polishögskolan.

Frankfurt blir Milano
Nu siktar Johan Olsson i stället på en mara i Milano sista helgen i november.
Till vardags läser han till polis, inte i Solna som han hade hoppats på utan på distans på hemmaplan.
– Jämfört med att jobba skift på ett lager är det rena drömmen att plugga och träna!
Johan har också ett förflutet som proffsmusiker. Två vintrar spelade han gamla covers på ett hotell i Österrike:
– Det är inget jag ångrar men nu nöjer jag mig med att klinka på gitarren hemma i soffan. Det är skolan och löpningen som gäller.
Utvecklingen från soffpotatis till elitlöpare har tagit honom tre år. Man kan undra vad som händer de kommande tre åren…