Vilka förhoppningar hade du inför tävlingen i Glasgow?
– Målet var att försvara fjärdeplatsen på 200 m från 2008 och sätta personligt rekord. När man möter så bra motstånd så gäller det att inte fega utan verkligen utnyttja chansen och hänga på.
Du låg fyra och näst sista ända till sista kurvan. Vad tänkte du då?
– Jag kände att jag hade krafter kvar på andra varvet men väntade med att gå om till efter kurvan för att inte behöva springa en längre väg. Jag hade hade 25.8 halvvägs men har öppnat snabbare. På junior-VM i somras, när jag sprang på 54.14, hade jag ungefär 25.0 efter 200 m.
De sista 50 meterna passerade du alla tre tjejerna. Beskriv känslan!
– Jag hann inte tänka så mycket, bara att “spring nu för allt du har”. Jag passerade två tjejer i utgången ur sista kurvan och gav sedan bara järnet och kastade mig in i mål! Jag hade en aning om att jag vunnit men eftersom den andra tjejen väntade på resultatet så tog jag inte ut något i förskott.
Och sedan kom speakern med beskedet!
– Ja, men jag vågade liksom inte tro att jag vunnit men sen kom en av tjejerna fram och berättade det för mig, först då förstod jag! Jag blev jätteglad och överraskad! Jag och brittiskan Kim Wall fick samma tid men jag dömdes före.
Du har en väldigt avslappnad löpstil även i slutet på 400 m-loppen. Hur är det möjligt när mjölksyran kommer?
– Det är så jag springer. Jag har bra mjölksyratålighet och får egentligen inte syra på slutet utan det är först efteråt. 400 m-loppen är min mjölksyraträning.
Du sprang på 54.19 på GE Galan i Globen. Tror du att du kan springa ännu fortare redan i vinter?
– Ja, det tror jag. Och då behöver jag springa snabbare på första varvet för trött blir man ändå på slutet!