Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb
Taina Ståhl i samband med USM i Täby i somras då sonen Daniel vann guld i kula. Foto: Tommy Berlin

”Jag är en stolt spårvägare”

När Castorama-säsongen drog mot sitt slut i oktober hade Spårvägen chansen att sätta klubbrekord för 12-mannalag. I den sista tävlingen gjorde Taina Ståhl comeback och presterade en serie över 2000 poäng. Det var anledningen till att det 27 år gamla klubbrekordet kunde slås. För det har hon utsetts till Månadens spårvägare för oktober!
Janne Ahlström fick en pratstund med Taina!

I Castorama 1981 noterade du 2317 poäng och i år 2137. Hur kan du tappa så lite på 27 år?
– Jag har inte tränat någonting de senaste åren men Åke Ruus lärde mig kasta spjut så pass att jag nästan satte personligt rekord. Jag får väl medge att jag har en en viss känsla för det här med kast.
(Tainas personliga rekorden lyder på 51,90 i diskus, 44,08 i slägga och 14,11 i kula. /Red. anm.)

Hur mycket hade du tävlat i Finland innan du kom hit 1981?
– En hel del hemma i Åbo. Jag gjorde 36 meter med 1 kg-diskusen som 14–15-åring. Och jag vann finska ungdomsmästerskapen i kula som 16-åring. Sen fick jag för stora förväntningar på mig och slutade mer eller mindre och bestämde mig för att flytta till Sverige efter gymnasiet.

Hur hittade du Spårvägen?
– Min syster hade flyttat hit tidigare och hennes pojkvän var långkotte i Lidingö och han kollade läget. Jag minns att Lech Nikitin hämtade mig på Centralen och körde mig till klubblokalen. Där träffade jag stavhopparen Juhani Tähti som kunde några ord finska.

Du fick börja med Göte Augustsson som tränare?
– Jag körde tillsammans med Eva Egelrud i plasttältet vid SL-hallen i Hägersten och det gick ganska bra. Jag minns att jag blev jätteglad över att få en Kalle Anka-T-shirt för att jag var bland de tio bästa i Sverige. Jag kände att jag räknades! I Finland fanns man bara om man var bland de tre bästa.

Nästa steg blev Lasse Haglund?
– Det var Göte som tyckte att jag skulle träna på Bosön med elitgruppen som innehöll bland andra Bodil Andersson och Lars Holmblad. Det fungerade inte lika bra – jag trivdes aldrig på Bosön. Så inför 1987 gick jag tillbaka till Göte och Djurgårdshallen. Jag gillade det slitna och ruffiga mycket mer än det nya på Bosön!

Och 1987 blev ditt bästa år?
– Jag vann SM i Gävle i diskus och vara med i den första av mina två finnkamper. Jag delade rum med Ingrid Miller. Det var hennes sista landskamp och min första. Men utan Göte hade det inte gått. Han var mer än en duktig tränare, han var som en pappa för mig.

Efter det blev du mamma till Anneli och Daniel innan du började din andra karriär i slägga?
– Tidigare kastade vi slägga bara i Castorama. Det är en jättekul gren som jag började för sent med. Jag hann i alla fall med SM i Sollentuna 1995 och Karlskrona året därpå.

Nu är du inne på din tredje karriär som mamma till Anneli och Daniel. Hur mycket lägger du dig i träningen?
– Allt! Det viktigaste är att ha roligt på träningen. Måndagar och tisdagar med Hans ”Plutten” Almström i Sätra är jättekul! Nu tränar Daniel och Anneli fem gånger i veckan med vila på lördagar och söndagar.

Till sist, vad är det du gillar bäst i Spårvägen?
– Vi är snälla mot varandra! Det är många som håller på länge, Lech och Teresa Nikitin, Åke Ruus och du själv för att nämna några. Jag känner mig hemma helt enkelt och jag är en stolt spårvägare, avslutar Taina som är gift med Janne Ståhl – släggkastare i Spårvägen.

Jan Ahlström

Anm.: Taina Ståhl har 1 SM-guld (1987) och 2 silver (1983 och 1988) i diskus samt 3 guld, 1 silver och 1 brons i lag-SM.

Ps Läs Janne Ståhls Castorama-betraktelser från 80-talet.

Klubbrekordet i Castorama