Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb
Aktiv, ledare, styrelseledamot och inte minst funktionär! Rollerna i Spårvägen har varit många för Anders Johrén genom åren. Bilden är från Lag-SM på Stadion för en dryg vecka sedan då han var grenledare i höjd. Foto: Tommy Berlin

En höjdare i Spårvägen fyller jämnt

I dag fyller Spårvägens kassör och ständige medlem Anders Johrén 50 år. 34 av dem har han verkat i Spårvägen Friidrott!

Anders Johrén är född 1960 och har varit med i Spårvägen i hela sitt vuxna liv. Först som höjdhoppare på nationell elitnivå och sedan som ledare och kassör. Lidelsen för idrott – framför allt fotboll och friidrott – är stor. Fyra saker som tar stort utrymme i Anders fritid är i nämnd ordning: AIK, fotboll, Spårvägen och friidrott!

Du är uppvuxen söder om stan. Hur blev det Spårvägen?
– Jag kom från Mälarhöjden 1976 och där tränade jag mycket med bröderna Skoog. När de gick till Hässelby blev det bara jag och en massa medel- och långdistansare kvar. Och Hässelby, det låg för långt bort. Att min farfar varit med i huvudstyrelsen i Spårvägen under 1940-talet bidrog nog till klubbvalet liksom att jag spelat en del volleyboll i Spårvägen.

Och hur blev du aikare. Hägerstensåsen är väl Hammarby-land?
– Det var det inte då för det var AIK som var störst före Hammarby. Tittar man på antal medlemmar så är det nog fortfarande så. Men min pappa var aikare, svårare än så var det inte.

Vilken är din största idrottsliga framgång?
– En landskamp i höjd mot Norge 1985. Låt vara att det berodde på att Patrik Sjöberg lämnade återbud. Det smäller ändå högre än mina personbästa som är 2.11 ute och 2.12 inne. Jag var riktigt nära på 2.14 inne. A. Lennart Julin skrev i tidningen Friidrott att det var omöjligt att riva med mindre marginal.

Hur länge var du aktiv och vilka tränare hade du?
– Jag började med Åke Ruus och fortsatte med Lech Nikitin. Min sista säsong var 1989. Jag försökte inför inomhussäsongen 1990 men hälsenorna började säga ifrån och jag hade bara hoppat sämre och sämre tre år i rad så det gick helt enkelt inte.

Efter höjdhoppskarriären övergick du till maraton och långlöpning!
– Jag har fullföljt 18 maratonlopp med 3:36 i Paris 1994 som bästa notering, en tid som jag inte är nöjd med. Däremot är jag rätt stolt över mitt pers på halvmaran, 1:33:01 i Göteborg 1993.

När kom du in i styrelsen och hur länge tänker du fortsätta?
– Jag kom in i mars 1998 samtidigt som Stefan Olsson blev ordförande. Nu är jag vald fram till 2012 och så länge kommer jag definitivt att vara med även om jag meddelat Valberedningen att jag inte har något emot att de hittar en ny kassör.

Som ledamot i styrelsen för Stockholm Marathon/Tjejmilen ser du samarbetet med Hässelby på nära håll. Vad ger det dig?
– Det är ett stimulerande uppdrag som känns jättebra! Jag är klart imponerad av den organisation som de båda klubbarna har skapat. Den är rakt igenom professionell. Och då har jag ändå en del att jämföra med.

Vad tror du om Spårvägens framtid?
– Den hänger på utvecklingen i Stockholm Marathon/Tjejmilen. Det är det allt handlar om.

Fakta
Fullständigt namn: Lars Anders Johrén
Familj: Sambo plus en treårig son
Yrke: Civilekonom och en av tre delägare i Labora Konsultforum
Intressen: AIK, AIK och AIK men också många andra. Resor, egen motion och så läser jag mycket, en bok på engelska och en på franska varje månad.
Apropå böcker: Anders är författare till boken “500 AIK:ARE” där han porträtterar samtliga som spelat allsvensk fotboll för solnaklubben 1924–2007 i text, bild och statistik. Ett riktigt praktverk på 528 sidor.
Personliga rekord:
Höjd: 2.11 Göteborg/S 2.6.1985
Höjd inomhus: 2.12 Lidingö/Bosön 21.2.1985
Tresteg: 14.41 Karlstad 10.8.80
Meriter
Bl a 1 landskampsstart (mot Norge 1985) samt 2 Lag-SM-guld (1986 och 87) och 2 silver (1983 och 84).

Angående Anders livs bästa höjdtävling på Bosön den 21 februari 1985 så skrev A. Lennart Julin så här i tidningen Friidrott:
“Anders Johréns förnämliga höjdhopp i sista Bosötävlingen, där alla höjder t o m 212 gick problemfritt med luft och där han på 214 hade ett försök, som var så nära ett lyckat man kan vara fast ribban ändå faller.”