NCAA-loppet över 10 km var hårt. Trots att jag öppnade på 2:46 första kilometern så låg jag bara kring 130:e plats. Det var verkligen tuff fart i början men jag kände att jag kunde springa avslappnat och kontrollerat under första halvan av loppet, precis som jag föredrar att göra. Jag hade 9:02 på 3 km och 15:28 efter 5 km. Sen började jag att känna av min hamstring lite igen (den som jag hade problem med innan jag kom hit) så jag fick det lite besvärligt men kände aldrig att jag förlorade någon fart eftersom jag knappt blev omsprungen av någon de sista 3 km. Kände dock att jag började bli riktigt trött på upploppsrakan och då mådde jag så illa att jag nästan kräktes. Det gjorde tyvärr att jag tappade tempo och blev omsprungen av några gubbar som jag definitivt inte hade släppt förbi ifall jag hade känt mig bättre sista biten.
Kuperad bana
Banan var ganska tuff eftersom man hela tiden sprang antingen uppför eller nedför, det fanns i stort sett inga helt flacka partier. Vädret var typiskt november-rusk det vill säga grått, småregnigt och blåsigt. Jag kände att jag gjorde vad jag förmådde den dagen och jag tror nog att jag hade behövt en dag till eller två för återhämtning efter Regionals-loppet över 10 km i Riverdale, NY, nio dagar tidigare där jag blev 25:a på 32:48 och fick en all-region award. Ett lopp jag är mycket nöjd med! Den tävlingen var för övrigt ett riktigt lerbad.
När det gäller NCAA-nationals i division I så ska man ha i åtanke att det är en av bästa och hårdaste terrängtävlingarna i världen. Det är uppåt 250 löpare som är med, bland annat många av de bästa från USA, Europa och Australien plus några riktigt bra afrikaner.
Sjunde man i laget
Vi – Iona College – var rankade sjua före NCAA men slutade tvåa för andra året i rad vilket vi är jättenöjda med. Det var flera som överträffade sig själva! De fem bästa i laget räknas och jag var sjunde man men tycker ändå att jag gjorde ett ganska bra lopp med tanke på förutsättningarna. Våra bästa killar var tvåa, trea och sexa och de övriga två i placeringsintervallet 35–88.
Det var skitkul att få vara med om detta och vi fick bra stöd längs banan av våra så kallade “Super-fans” – de övriga i laget som inte kvalat in till NCAA (varken i laget eller individuellt). De åkte buss hela vägen från New Rochelle till Indiana vilket är cirka 100 mil!
Oregon vann, men en sak är säker: Vi är laget med den bästa andan och sammanhållningen och det är sånt som gör ett lag vinnande i längden. Allting handlar inte bara om resurser.
Inget terräng-EM
Det blir inte något terräng-EM för mig i år men jag är nöjd med att ha kunnat komma tillbaka under hösten efter att i augusti ha trott att all löpning var utesluten för resten av året på grund av hamstringsproblemen. Allting har förändrats till det bättre sen jag kom hit, både löpmässigt och socialt. På något sätt känns det mer relaxed här borta.
Jag har kemi som min major här på Iona College och det är inom den vetenskapen jag har min passion. Självklart måste jag läsa andra kurser också som biologi, matte, fysik och core-classes – till exempel historia, psykologi, writing, speeches etc.
När jag är färdig med mina studier här våren 2012 så har jag en Bachelor’s in Science. Med kemi som huvudämne kan jag sedan söka in på läkarutbildningar i USA om jag vill det, eller så åker jag hem till Sverige när jag är färdig med utbildningen om 3,5 år och söker in där. Idrottsläkare är det jag vill bli i slutändan.
Annorlunda träning
Träningen här är lite annorlunda här jämfört med hemma men det är samtidigt inte den föreställning som många verkar ha. Det vill säga att när man åker till USA så kommer coachen att låta dig träna och tävla även om du är sliten eller sjuk och inte kan springa. Så är det inte här i alla fall.
Vi kör två kvalitetspass i veckan och åker i minibussar till träningarna. Träningen kan vara backe, långintervaller eller kortintervaller. Mellan kvalitetspassen blir det till att springa många mil. Sen blir det väl till att göra koordinationsövningar över låga häckar ibland plus lite repstretching innan träningspassen. Långpassen brukar vi springa på söndagar i Rockefeller State Park som är ett stort naturreservat en halvtimmes bilresa bort.
Alexander Söderberg