– Jag är glad och lycklig men jag var ännu gladare efter JVM i USA förra
sommaren då jag gick till final på 1500 m. 44:e plats låter kanske inte så bra men femte plats i
Europa är jag nöjd med. Bättre placering bland européer tror jag bara att Gustav Svedbrant (från Spårvägen!) har varit av svenskar och det var länge sedan (1999, redaktionens anmärkning). Och jag känner att jag verkligen har utvecklats konditionsmässigt det senaste året. Dessutom har jag haft enormt kul här med idrottskompisar från hela världen.
Hur bra är denna insats jämfört med terräng-EM i december?
– Denna prestation var bättre, utan tvekan! Då var jag 8:e Europé, nu var
jag 5:e. Och då var inte Alex George med, en engelsman som bor i USA
och inte var med på terräng-EM.
Hur är formen nu jämfört med då?
Formen är bättre nu, utan tvekan. Jag har fortsatt att utvecklas.
Hur påverkade den höga höjden?
– Jag har ju varit i Etiopien i nästan fyra veckor på 2700 m höjd och
det hjälpte förstås. Loppet var på knappt 1300 meters höjd. Men ganska
många av konkurrenterna hade också varit på hög höjd och många hade vant
sig här under en vecka så effekten blev kanske inte så dramatisk. Banan
var tuffare än under terräng-EM och dessutom 2 km längre (8 km) så man får
säga att jag klarade höjden riktigt bra.
Vad skiljer sig att tävla i Kina kontra Europa?
– Den stora skillnaden är att publiken var oerhört entusiastisk. Alla
fotograferade oss och ville ta bilder tillsammans med oss, det var
riktigt kul! Dessutom fick vi massvis med support från volontärer som
hjälpte oss med allt som vi önskade. Riktigt välordnat och kul!