Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens främste långdistansare fyller 50!

En av Spårvägens absolut främsta friidrottare genom tiderna jubilerar idag söndag. Under en 15-årsperiod från mitten av 70-talet till början av 90-talet sprang han hem bland annat sex individuella SM-guld på 5000 och 10 000 m, deltog i en rad landskamper och representerade Sverige i åtta terräng-VM. Han har också vunnit Barcelona Marathon och har en andraplats i Stockholm Marathon från 1986. Här ger vännen Lasse Hagström ett personligt porträtt av Pär Wallin.

Mannen, myten, legenden ? min gode vän, träningskamrat, trätobroder och före detta sambo (!) ? Pär Wallin ? fyller 50. Otroligt att man har så gamla kompisar! Eftersom födelsedagsbarnet själv levt hela sitt liv utan klocka, och därmed helt saknar tidsuppfattning, är jag inte säker på att han själv är medveten om att det den 6 mars 2005 gått ett halvsekel sedan han först såg dagens ljus. Låt oss därför förenas i ett rungande fyrfaldigt leve som hörs ända till familjen Wallins residens ute i Älta. Pär är förstås en av Spårvägens allra främsta genom tiderna. Han finns med på alla våra 10-bästalistor från 800 meter upp till maraton. Han har sprungit hem massor av SM-medaljer till klubben och han har deltagit i ett otal landskamper. Han har bland mycket annat vunnit Barcelona Maraton, Travcrossen samt titeln Mister Spårvägen. Den senare blev han framröstad till under en höstfest ute på det legendariska Spårvägstorpet i Tyresö där han blottade sin bringa tillsammans med att antal uppumpade kastare som också aspirerade på den ärofyllda utmärkelsen. Vi som var där glömmer aldrig den synen ? Seger i finnkampen som 22-åring När Pär vann 10 000 meter i finnkampen 1977 var det den första svenska segern på långdistans mot finnarna sedan någon gång runt medeltiden. Uppståndelsen blev därefter. Hemma-hos-reportagen skvallrade om den konststuderande Sala-ynglingen som via college i Florida hamnat i en etta på Brännkyrkagatan på Söder och med klubbadressen Spårvägen. Uppmärksamheten gjorde honom känd även utanför friidrottskretsar och senare samma år fanns han faktiskt med i slutdiskussionen inför utdelningen av Svenska Dagbladets Bragdguld. Det var alltså en redan etablerad stjärna som så småningom blev min träningspartner när jag själv som avdankad fotbollsspelare tog mina första stapplande Spårvägssteg hösten 1977. Dock fann vi varandra relativt omgående och har allt sedan dess varit nära vänner. Åtskilliga är de löpmeter vi tillryggalagt tillsammans, ofta sjungandes duett på Beatleslåtar. Vår repertoar toppas av ?Eight days a week?, en titel som tidsnovisen Wallin säkert tolkar bokstavligt. Dubbelseger på SM 1978 Vid SM på Stockholms Stadion 1978 vann Pär 10 000 på fredagskvällen utan att direkt förta sig. Dagen därpå blev jag utslagen i försöken på 1500 och var självklart deppig och ville skingra tankarna genom att festa hela natten tillsammans med andra som tävlat färdigt. Som den genuint gode vän Pär är svek han förstås inte utan hakade på. När vi efter väl förättat värv vandrade hemåt var det redan ljust och fåglarna kvittrade glatt då vi skildes åt utanför Stadion. En löpare med någorlunda utvecklad tidsuppfattning skulle väl i det läget bli något stressad av det faktum att det inte skulle bli mer än ett par timmars sömn innan det var dags att börja ladda inför söndagens final på 5000 m. Men inte Pär som är utrustad med en avundsvärd förmåga att leva i nuet. Dagen därpå lekte han med huvudkonkurrenten Dan Glans, och han sprang i mål till synes oberörd ? både av loppet och av nattens festligheter. Tuff träning och navelskådande I början av 80-talet slumpade det sig så att våra respektive flickvänner kom på bättre tankar ungefär samtidigt. Följden blev att jag flyttade in min madrass i Pärs lya i Bagarmossen. Där kamperade vi ihop under ett knappt år. Under den perioden kunde jag konstatera att Pär hade ungefär samma förhållningssätt till sitt idrottande som till sitt konstnärsskap. Det viktigaste var inte själva målet ? tävlingen eller det färdiga konstverket ? utan vägen dit, skapandeprocessen. Som exempel kan nämnas det stora trästycke han släpade hem från skogen för att bearbeta. Efter ett par års täljande och karvande hade han mejslat fram en fantastisk skulptur som skulle ha gjort sensation på vilket galleri som helst. Men Pärs kärlek till skapandeprocessen gjorde att han fortsatte att gröpa ur sitt verk. Efter ytterligare ett par års arbete fanns nästan inget kvar av konstverket, mer än sockeln det stod på. Lika mycket älskade han livet som heltidslöpare. Tuff träning varvat med stillsamt navelskådande utgjorde den ultimata tillvaron. Men hård löpträning sliter som bekant och Pär tvingades till långa träningsuppehåll. Under skadeuppehåll gör ju de flesta löpare vad de kan för att inte tappa formen. Man cyklar, simmar, kör wet-west och dylikt. Så gjorde inte Pär. Han var fullkomligt tillfreds med att måla och/eller skulptera. Hur bra han skulle ha kunnat bli om han sluppit skadepåtvingade avbrott står skrivet i stjärnorna. Klart är ändå att det finns de som jämför hans talang med Gunder Häggs och Anders Gärderuds. Möjligen är det en alltför smickrande jämförelse ? för herrar Gärderud och salig Hägg. Nystart 1986 och andraplats i Stockholm Marathon Hösten 1985 flyttade han ihop med en timid dalkulla i Östnor utanför Mora. Resultaten hade sviktat under säsongen. Pär började jobba med fasta arbetstider på Mora Armatur och försökte anpassa sig till ett ?normalt? liv utan satsning på idrott. Avhållsamheten varade några månader. Stämpelklockan skrämde honom tillbaka till en satsning som bland annat resulterade i en andraplats i Stockholm Marathon och i en nystart av karriären. Ska man försöka sig på att teckna bilden av Pär kan man inte undgå att nämna hans förkärlek till att i raljerande ordalag hävda sin överlägsenhet. Det sker dock alltid kombinerat med en befriande dos självironi. På mitt bröllop höll Pär ett bejublat tal som gick ut på att han själv minsann alltid legat minst ett steg före. Inte nog med att han gjorde idrottsliga jämförelser som självklart utföll till hans egen fördel. Han menade även att han rent socialt och relationsmässigt var i klar ledning. Han var minsann redan gift för andra gången innan jag äntligen hade lyckats ta mig fram till altaret. Jag hade bara lyckats producera två barn, medan han själv vid den tiden minsann var på väg att bli fyrabarnspappa. Den självklara slutsatsen var förstås att Pär tyckte sig vara ganska precis dubbelt så bra som jag. En sann vän hade talat. Underbart! Nu för tiden ägnar den gamle finnkampshjälten sig mest åt arbete, hem och familj. Huset i Älta är under ombyggnad och någon tid till löpning finns knappast. Pär själv ser det nog som att han bara tagit ett tillfälligt avbrott i sin satsning. Det här med att tiden går och att åldern är i kraftigt stigande är petitesser som han knappast tar någon notis om. Han är förmodligen fullständigt övertygad om att han fortfarande kan vinna Stockholm Marathon ? om han bara får några månaders regelbunden träning. Och jag säger inte emot. GRATTIS PÄR! Lasse Hagström Fakta Pär Wallin Familj: Hustru Cecilia 38 år och barnen Simon 12, Miriam 10, Olivia 4 och Vera 11 månader. Bor: Villa i Älta Meriter ? 6 ind. SM-guld: tre på 5000 m (1977, 78 och 79) och tre på 10.000 m (77, 78 och 86). RM-seger på 3000 m inomhus 1982 ? 6 SM-titlar i lag: fem i lag-SM (1979, 81, 82, 86 och 90) och en i terräng långa banan 1990. ? Seger i Barcelona Marathon 1987 ? Tvåa i Stockholm Marathon 1986 ? Flera framskjutna placeringar i Lidingöloppet ? Fem maratontider under 2:20 ? 18:e i EM-maran i Stuttgart 1986 ? EM-start på 5000 m i Atén 1982 ? Åtta starter i terräng-VM, som bästa 45:a i Paris 1980 ? Åtskilliga landskamper ? Stor Grabb nr 331 (1982) Personliga rekord 800 m: 1:50.88 (82) 1500 m: 3:41.26 (78) 5000 m: 13:34.69 (82) 10 000 m: 28:46.44 (86) Halvmaraton: 1:04:05 (86) Maraton: 2:13:15 (86)