Kalle stod för ett taktiskt mästerverk och sprang med ett självförtroende som är ovanligt för en 20-åring. EM-finalen blev ett långsam taktiklopp där 20-årige Kalle låg längst fram hela vägen och ändå hade krafter kvar att spurta hem silvret! Vilket lopp!
64 sekunder på 400 m och 2:07.49 på 800 m var fart för 4:00 men med tre varv kvar ökade Kalle tempot. Två varv från mål drog han upp slutspurten, fick två meter och bara favoriten Lewandowski utmanade och passerade senare. Kalle höll andraplatsen hela vägen in och kunde kosta på sig ett leende just före mållinjen efter ett slutvarv på 27.2.
Marcin Lewandowski vann på 3:44.82 med Kalle tvåa på 3:45.56 mot 3:45.89 för trean Filip Sasinek.
“En dröm gick i uppfyllelse!”
– Helt galet! Jag är så himla nöjd och stolt över hur jag genomförde loppet. Hela mitt team, allt från mina föräldrar till min tränare Janne Bengtsson. Det är så härligt att få göra detta med Janne. Utan honom hade det aldrig gått, säger Kalle.
– Det är en dröm som går i uppfyllelse att ta medalj på ett internationellt mästerskap. Och det kom ganska tidigt, jag är bara 20 år.
Varifrån kom självförtroende att leda från start?
– Det har jag övat på hela vintern, att verkligen våga, styra loppen och springa fort. Jag har kapaciteten men det gäller att ha huvudet med och våga.
Silvret är Spårvägens bästa medalj i IEM genom tiderna. Tidigare har vi två brons som båda är från Göteborg 2013 i form av Moa Hjelmer på 400 m och Erica Jarder i längd.
Gladys så nära avancemang
Tre spårvägare tävlade på EM och för mästerskapsdebutanten Gladys Bamane fattades bara en enda hundradel för att hon skulle gå vidare till semifinal på 60 m. Detta efter 7.50 i försöken som var 0.08 från det personliga rekordet som gav SM-silver helgen före.
De fyra bästa i varje heat plus fyra tider vidare till semifinal. Snabbast av alla var Tysklands Rebekka Haase med lysande 7.14. Mästerskapsdebutanten Gladys Bamane gjorde också ett bra lopp och var med 7.50 åtta hundradelar från förra helgens pers. Hon slutade femma i sitt heat, bara 0.01 från fjärdeplatsen som inneburit avancemang.
– Jättesurt, jag känner att jag borde ha fixat det. Men det är mitt första mästerskap och att bara klara alla nerver och känslan av att ha tagit mig hit får jag vara nöjd med, säger Gladys.
Inget flyt för Elin
Tredje spårvägare i Belgrad var Elin Westerlund på 60 m häck. Det var strul med startutrustningen och efter tjuvstart i försöken på finskan Reetta Hurske diskvalificerades hon. I andra försöket åkte ytterligare två av samma anledningar och en av dem var tyvärr Elin.
– Första tjuvstarten var tveksam och där kom jag iväg bra så det var synd. Min diskvalifikation var det däremot inget snack om. Jättemärkligt dock att de diskade ytterligare en till samtidigt, för det är ju inte konstigt att hon stack eftersom jag ryckte, säger Elin.
– Det är klart att det är irriterande men man kan inte göra så mycket. Det är dags att bryta EM-förbannelsen snart och extra tråkigt är det eftersom jag kände mig jättebra i dag, säger Elin.
Hon kvalade in till sitt första EM sommaren 2014 men kom aldrig iväg till Zürich på grund av skada. I Amsterdam i somras föll hon i försöken och så nu detta. Men Elin kommer igen och kanske kan hon kvala in till VM i London redan i sommar. Dit är gränsen 12.98 och då behöver hon sänka sitt klubbrekord med 0.13. Därefter finns nya chanser i inne-VM i Birmingham 2018 och EM i Berlin påföljande sommar.