Sensommarens framgångar grundlades i Bunn

Under juli månads värsta regnperiod höll alltså Spårvägens stolta löpargarde träningsläger i de småländska översvämningarnas själva epicentrum. Farhågorna innan avresan handlade om huruvida stövelskaften skulle räcka till och om man överhuvudtaget skulle kunna ta sig fram till förläggningsplatsen utan militär katastrofhjälp. Tidigare succéläger till trots ? nu skulle väl ändå träningsvistelsen urarta till ett gyttjefyllt praktfiasko!? ?Als icke så?, som Storåkers meningsfrände Carl Bildt brukar uttrycka det. Sommaren ändrade plötsligt karaktär och log sitt allra vackraste solskensleende över torrskodda spårvägenlöpare. All tid har sin lägerplats Sommarlägren har blivit något av en tradition i vår ärorika förening. Är man tillräckligt gammal kommer man ihåg 70-talets tältläger i samband med Järvsöspelen i Hälsingland. Ska man hitta något motsvarande idag ligger väl Roskildefestivalen närmast till hands. 80-talets löpare minns gärna somrarna i Östnor utanför Mora. Anledningen till att vi hamnade där var att vår finnkampshjälte Pär Wallin flyttat ihop med en av Vasaloppets kranskullor. Under det tidiga 90-talets Kalin-era var Borgholm på Öland den givna destinationsorten när julisolen värmde som mest. Rockkonserter i slottsruinen och deltagande i Victorialoppet var obligatoriska inslag i programmet. När så coach Claesson tog över i början av innevarande sekel styrdes kosan tre år i rad till Sandviken. Den lokalmediala uppmärksamheten var ofta påtaglig när Sveriges bästa löpare befolkade stigarna i natursköna Högbo Bruk och Spårvägens blå/vita fana prydde vandrarhemmets yttervägg. Klubbmästerskapet i vattenrutschbana blev en av årets mest prestigefyllda tävlingar. Nytt kapitel i frikyrklig anda I år skrevs alltså ett nytt lägerkapitel när vi logiskt nog gästade Småland. Klubben har ju sedan många år starka band till landskapet och bland löparna har det länge funnits tendenser till att småländskan håller på att ta över som officiellt spårvägenspråk. Torsdagen den 12 juli intog trettiotalet löpare Pingstkyrkans konferensanläggning Bunngården i byn Bunn vid stranden av sjön Bunn. Orsaken till att vi hamnade just där står att finna i Fredrik Hellgrens kontakter i frikyrkorörelsen. Anläggningen drivs som ett enmansprojekt av den outtröttlige Arnold Johansson. Arnold var tidigt uppe varje morgon och dukade upp dignande frukostbord. Sedan tillbringade han större delen av dagarna vid grytor och stekbord. Resultatet av hans slit var att vi serverades formidabla luncher och middagar i dagarna fyra. Den mannen borde föräras hedersmedlemskap i Spårvägen. För att det skulle fungera fick alla bidra med ett arbetspass i köket enligt ett av coachen uppgjort schema. Här fick vi öva undanplockning, torkning och diskning i stor skala. Kanske var det ett av lägrets viktigaste träningspass. I Lennart Hylands fotspår Första löptillfälle var på torsdag kväll då de flesta ägnade sig åt förhållandevis lätt distansträning. Därefter tidigt i säng. Efter fredagens morgonjogg var det dags att avlägga studiebesök i närliggande polkagrisstaden Gränna. Efter lunch och vila tog alla med sig sina spikskor och åkte de fyra milen till Tranås ? metropolen som fostrat storheter som Lennart Hyland och Lena Melbäck. Den sistnämnda fanns med och guidade uppvärmningen på natursköna skogsstigar runt Bredstorps IP. Under ett par eftermiddagstimmar var det sedan en frenetisk intervallaktivitet på löparbanorna. Den lokala idrottsföreningens representanter var uppriktigt imponerade av de fartprestationer som bjöds. Väl hemma i Bunn smakade Arnolds middagspasta förträffligt för tröttkörda löpare. Vi andra tyckte förstås också att det smakade utsökt. Senare på kvällen bänkade sig hela skaran framför TV:n och sändningen från Golden League-tävlingarna i Rom. Terese ?Magic hands? Stjernberg riggade upp sin massagebänk så att kvällens patienter kunde ligga och se på friidrott samtidigt som de fick behandling. Mycket bättre än så kan väl livet knappast bli ? först hård träning, sedan god hemlagad mat och därefter välgörande handpåläggning medan man tittar på friidrott av toppklass. Frågar man Claesson var det bara Marc Knopfler som saknades. Bland tomtar och troll på näckrosvatten Lördag förmiddag var det långpass som gällde. Efter en kilometers lätt löpning väntade en halvmils uppförbacke. Styrelsekollega Bosse Stivert och jag själv var cirka 20 år för sent ute och självbevarelsedriften tvingade oss vända hemåt innan vi nådde krönet. Övriga deltagare visade inga trötthetstecken. På eftermiddagen trängde vi ner hela gänget i en öppen båt för en utflykt i de näckrosvatten där John Bauer hämtade inspiration till sina berömda illustrationer till ?Bland Tomtar och Troll?. Guiden på Trolska Båtturer berättade inlevelsefullt om all ond bråd död som drabbat folk i trakten. Till och med Anders “Bamse” Fredriksson såg lite skärrad ut. I motsats till John B klarade vi oss från förlisning och alla 33 ombord kom välbehållna in till kajen. Det märkligaste under resan var att när vi gjorde strandhugg med fika i en avlägsen vik, så var Fredrik Uhrbom och hans Caroline redan där. (Vete f-n hur det gick till.) På kvällen stod en annan John i centrum, nämligen Laselle. Turebergarens pop- och rockhistoriska kunskaper gav honom en meriterande seger i en musikfrågesport bland några själutnämnda experter. Horder av blådårar på otrafikerade skogsvägar Sista träningspasset på söndagsförmiddagen innebar snabbdistans alternativt långintervall på otrafikerade skogsvägar. Ett och annat häpet ansikte tittade fram bakom gardinerna i avlägset belägna torp när horder av blådårar plötsligt svepte förbi. Efter dusch, städning och packning avnjöts sedan en sista Arnold-lunch. Därefter var det tack och adjö till ?Bunn i våra hjärtan?, som den lokala devisen så passande lyder. Nu styrdes färden mot nya mål; VM-deltagande, SM-medaljer, Finnkampen, årsbästa, personliga rekord med mera. Under dessa Bunndagar svetsades gänget samman ytterligare och våra genomseriösa och mycket kompetenta tränare Kent Claesson, Bamse och Patrik Tjärdal fick möjlighet att i lugn och ro prata träningsupplägg och individuell målsättning med var och en. Om jag tolkat stämningen rätt, så är alla inblandade rörande överens om att högsommarläger är ett klok investering av gruppmedel så en fortsättning lär följa. Återstår gör egentligen bara frågan om vem, eller vilka, som är musikhistoriens mest epokgörande artist/artister? Lasse Hagström (som kan svaret) Följande var med i Bunn Familjer och dylikt: – Claessons; Kent, Jeanette, Simon och Samuel (bodde i lyxsviten) – Rebecca Ringström, Patrik och sommarlägerdebuterande Elin – Fredrik Uhrbom med sambo Caroline – Löf-Hagström; Katarina, Emma, Gustaf och övertecknad – John Laselle och Flo Jonsson (gjorde ett grymt pass i Tranås) – Patrik Tjärdal och Anja Lindberg förstås – Lisa Wiklund med mage Unga damer – Linnéa Smeds (direkt från semester i sydsverige) – Ann-Sofie Landström (äntligen tillbaka efter ilsken infektion) – Lena Melbäck (nästan hemma) – Lovisa Backemar (med JSM-silver i sikte) – Marlin Brown (på väg mot pers) – Carin Bergman (nytänd med kameran i beredskap) Herrar – Philip Aagaard (äntligen lossnar det) – Henrik Skoog (på väg mot O:sa´ka´) – Alexander Söderberg (från Bunn till europafemma) – Tobias Lundgren (from the Big Apple) – Jörgen Johansson (nästan skadefri) – Fredrik Hellgren (såg till att vi kom till Bunn) – Anders Fredriksson (Bamse med hela friidrottssverige) – Bosse Stivert (aldrig stillasittande styrelseledamot) Gästartister – David Nilsson, Högby (från känd löparfamilj på norra Öland) – Lena Örn, Hellas, Therese Sjöström, Falu IK, Cecilia Norrbom, Tureberg (ambitiösa löpartjejer som passar bra i blåvitt sällskap). Några tidigare lägerrapporter Högbolägret 2005 Högbolägret 2004