2589d087 d2c8 4a94 ba33 5c9dce75140b

Wille Levay på väg mot seger i försöken på 1500 m på junior-EM i Eskilstuna trots avtrampad sko. Foto: Deca Text&Bild

Wille Levay om sin märkliga sommar

tis 22 sep, 2015

Läs David Nilssons intervju med Wille Levay där han berättar om hur han till slut lämnade tillbaka höghöjdstältet till Genzebe Dibaba, sina tankar på att heltidssatsa på löpning och fallet på 1500 m på junior-EM i somras.

Wille Levay, 19, sänkte under försommaren sina personliga rekord på såväl 3000 och 5000 m och i slutet på juni snuddade han vid det svenska juniorrekordet på 1500 m. Men så kom det där fallet i JEM-finalen i Eskilstuna …
Den på Lidingö boende maratonlöparen från Högby, David Nilsson, har intervjuat Wille på sin Facebook-sida och vi tackar för möjligheten att få publicera den här på sparvagenfriidrott.se.

Du har nyss varit ute på tågluff. Hur var det?
– Jo, det var trevligt, blev dock sjuk mot slutet vilket var lite segt. Reste genom "ölbältet" så har börjat tröttna lite på öl nu om jag ska vara ärlig. Annars är det ett roligt koncept med tågluff om man är någorlunda normalt fungerande socialt.

Du har alltid lyckats prestera oerhört bra på stora mästerskap. De som lärt känna dig säger att du är extremt bra på att fokusera sista månaden inför din viktigaste tävling och att du alltid kommer dit med bästa form och lyckas prestera över förväntan. Men alla som följde JEM i somras vet att du föll i finalen. På bilderna ser det ut som du bara hade ordentlig otur och lyckades bli fälld. För det var inte så att du kom in överladdad va?
– Tackar för de snälla orden. Men jo, jag brukar generellt höja mig när det verkligen gäller. Angående fallet är det såklart upp till var och en att bedöma men själv är jag övertygad om att det var otur snarare än något annat och förstår inte riktigt hur man skulle kunna ramla efter 50 meter på grund av övertaggning. Däremot fick jag någon slags uppgiven revansch-känsla resterande delen av säsongen och var aldrig sugen när jag ställde mig på startlinjen. Alltså, jag ville verkligen göra en bra tid men tappade tävlingsgnistan lite efter fallet.

Anders Gärderud som kommenterade loppet hade svårt att acceptera faktumet att du just föll. Han har länge lyft fram dig som Sveriges stora hopp. Hur är er relation numera och ska han fortsätta hoppas på dig?
– Han har väl lyft fram mig som ett av flera stora ungdomshopp inom svensk löpning och det skulle jag väl fortfarande påstå att jag är. Har träffat honom några gånger på Bosön och han brukar vara rätt trevlig, men känns som han var trevligare när jag var typ 14 år.

Du stod över inomhussäsongen helt och valde istället att springa JVM i terräng i mars. Du var efter det riktigt sugen att komma igång med bantävlingar redan i april, och under maj, juni och juli kom det att bli 14:07/8:05/3:42/1:49. Kommer du fortsätta behålla denna tävlingsbredd?
– Jag var i otroligt bra form i januari och tror jag hade kunnat få riktigt bra tider om jag tävlat då, men tyckte det blev för mycket om jag dessutom skulle köra terräng senare. Kommer göra lite annorlunda upplägg till nästa år och lägga in mer snabbhet under hela året eftersom jag tappade den lite under terräng-perioden då jag knappt körde detta alls. Dock blev detta koncept egentligen rätt lyckat då jag nådde en riktigt bra nivå till Junior-EM. Man är inte bättre än sin bästa tid, men kan ändå konstatera att min form till JEM var klart bättre än vid Sollentuna GP och 3.42-loppet. Sedan hade jag svårt att komma tillbaka rent mentalt efter fallet i finalen vilket påverkade resten av säsongen. Angående inomhus så kör jag kanske något enstaka 3000m-lopp i vinter om det dyker upp ett vid bra tillfälle. Kommer i övrigt fortsätta försöka köra många distanser då jag tror på det konceptet. Däremot kommer jag inte lägga någon värdering på exempelvis 10 km-tider, utan snarare 3000/5000 m då det är betydligt mer likt medeldistans och därav mer relevant enligt mig. Utöver det är jag av någon anledning ganska värdelös på 10km jämfört med vad folk säger att jag "borde" vara vilket gör distansen än hemskare att genomlida när man ser hur tiden rinner iväg de sista kilometerna!

I år har Andreas Almgren och Kalle Berglund stulit showen från dig. Är du OK med det?
– Ha, ha, jo så kan man se det lite. Men alltså, de är mina polare och framförallt Kalle är en av mina bästa vänner. Jag vet att de också hoppats mer på sig själva, men haft en del problem med skador och sjukdomar precis före eller mitt under säsongen. Klart att det är viss konkurrens men jag fokuserar på min egen insats, och den är jag missnöjd med i sommar.

Du har stundtals tränats av Jama Aden, den kanske just nu mest framgångsrika tränaren i världen. Är inte det att ta sig lite vatten över huvudet i din ålder?
– Ha, ha, jag tränade för fullt med honom i fjol från februari till september eftersom han erbjöd sig att träna mig. Det fungerade ganska bra men tyckte kanske det var lite väl hårda banpass under för stor del av året för att vara 17 år och hade även lite svårt att passa in i gruppen.

På tal om ålder, du är den enda svensken under 2000-talet (mig veterligen) som redan i tidiga tonåren systematiskt tränade för att bli löparstjärna. Hur känns den där tiden idag och hur kändes det då? Att börja bygga ett hus från grunden redan som trettonåring är det inte många som upplevt...
– Jag höll på med fotboll tills jag var 15-16 år och skulle väl inte riktigt hävda att jag tränade systematiskt för att bli löparstjärna, förutom just på somrarna. Jag skulle fortfarande behöva bli betydligt seriösare med träning, sömn, kost och så vidare om jag ska bli riktigt bra, men känner mig motiverad nu till att förbättra detta.

Familjen Levay har alltid lyckats fascinera löpar-Sverige då alla tycks ha en åsikt om antingen dig eller din pappa Robert. Hur känns det?
– Antar att det är för att jag varit bra under en lång tid och att pappa inte är rädd för att säga vad han tycker. Men han har alltid hjälpt mig i utvecklingen och utan honom hade jag aldrig åstadkommit det jag gjort hittills. I övrigt är jag ganska trött på allt snack som pågår i löpar-Sverige. Så fort man kommit till en nivå att folk har hyfsad koll på en, kan man inte göra en enda tävling utan att det börjar snackas bakom ryggen om det går dåligt. Typ "Är levay slut? Han har blivit värdelös" och så vidare … Egentligen borde man inte bry sig om löpare som knappt gör under 9 minuter på 3000m, men ibland får jag bara lust att be dem dra åt helvete.

Genzebe Dibaba har i somras gjort en smått osannolik tid på 1500m. Vi har imponerats av henne redan tidigare men det var först när hon fick tillbaka höghöjdstältet som DU hade på lån som hon verkligen fick oss att tappa hakan. Jag vet att du var reserverad och aldrig drog upp hennes tält högre än 2500möh… Var det rätt beslut tror du?
– Ha, ha, problemet var att hon behövde få tillbaka tältet i slutet av maj och det tog lite längre tid än tänkt att få ett nytt och under denna tid tappade jag form vilket gjorde att jag inte vågade chansa med höjden inför bansäsongen. Jag visste helt enkelt för lite om hur man använder ett höghöjdstält optimalt. Men nu har jag i alla fall ett välfungerande nytt och ska försöka planera det bättre inför nästa år.

Du tog studenten i våras och ska nu heltidssatsa på löpningen ett tag. Hur kommer du lägga upp det? Vilka kommer du träna med och vem tränar du helst med?
– Jag kommer lite börja om från början nu och försöka vara mer seriös med alla bitar. Planerar att köra terräng men är något tveksam till om jag kommer hinna bli i bra slag till terräng-EM. Kommer träna med en del löpare i Stockholm, bl.a. Johan Walldén och ibland vara med på Spårvägens klubbträningar. I grundträningen kan jag även köra en del med dig [David Nilsson], Lars [Södergård] och det gänget, för det är mycket roligare med sällskap. Har ibland svårt att komma ut över huvud taget om jag tränar helt själv. Finns även vissa planer på att eventuellt åka till USA om ett år men det är än så länge bara en tanke.

Förra året sög du hårt på terräng-SM (men var nöjd ändå…). Hur blir det i år?
– Ha, ha, nu har jag från en dålig nivå vilat i fyra veckor och på det fått en kraftig halsinfektion, så jag kommer med allra största sannolikhet suga minst lika hårt på terräng-SM i år. Jag kommer verkligen inte stressa fram någon form tills dess.

Vi tackar David för intervjun och konstaterar att han har för avsikt att publicera fler intervjuer med svenska löpare under hösten. Håll utkik på Davids Facebook-sida.

David Nilsson