Det var tre finaler med tiderna avgörande där den sista var den förmodat snabbaste med Spårvägen, MAI och IF Göta. Spåret mönstrade i tur och ordning Marie Sönnerfors, Felicia Berglind, Gladys Bamane och Moa Hjelmer. Marie var bara 0.01 från sitt 200 m-pers då hon noterade 25.53 i försöken individuellt, Felicia har i vinter gjort strax under 26 sekunder, Gladys persade tre gånger individuellt under helgen med 24.84 som bäst. Och hur fort skulle Moa mäkta med efter tre 400 m-lopp? Förra helgen hade hon 23.3 på slutsträckan i landskampen i Norge.
Vilken sträcktid av Moa!!!
När Moa fick pinnen i sista växeln låg Spåret tvåa, 0.7 sekunder bakom ledande MAI. Moa fick snabb upp farten var ikapp efter 100 m och flög – ordet är ingen överdrift – förbi Daniela Busk i sista kurvan. Det resulterade i en sluttid på 1:38.25 – Spårvägens fjärde raka ISM-guld! Tiden var 0.89 under det fyra år gamla klubbrekordet från ISM i Malmö och 0.73 under MAI:s mästerskapsrekord från samma mästerskap.
Men till MAI:s 18 år gamla svenska klubblagsrekord på 1:37.77 fattades en dryg halvsekund. En tid som sannolikt överträffats om Erica Jarder varit med i laget. Hon valde att koncentrera sig på längd (där hon tog guld) som också gick på söndagseftermiddagen.
Det blev alltså inget svenskt rekord trots att Moa avslutade med fantastiska 22.7 på sista sträckan. Men rekordet kommer säkert nästa år.