Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb
2008-04-22 16:50:00

Detta är Tove Berg!

För några veckor sedan ställdes frågan "Vem är Tove Berg?" på en webbplats nära dig. Den åtföljdes av ett svar som nu kompletteras här av huvudpersonen själv! Löparen Tove har fått sitt genombrott borta i USA denna vår och nu siktar hon på 10 000 m!

Tove är född 1977 och uppväxt i Salem utanför Stockholm. Hon började med simning när hon var åtta år och höll på med det tills hon var lite över 20. Efter det fortsatte hon som simtränare och försökte hålla igång lite på egen hand med löpning och simning/gym 3?5 gånger i veckan. 2005 var hon 13:e i Tjejmilen och vann Brolöpet i Södertälje. Samma år började hon träna med Spårvägen och flyttade sedan till Californien där hon arbetar i ett forskningsprojekt i Los Feliz som ligger ungefär mitt i Los Angeles. Cirka 5 km öster om Hollywood och Walk of Fame. Här berättar hon själv om hur det är att jobba, träna och tävla i det stora landet i väster! Från Spårvägen till Los Angeles Under mitt sista år i Stockholm började jag träna med Pernilla Karlsson på luncherna och sedan lyckades Pernilla och Lisa Wiklund övertala mig att komma ner på Spårvägens träning. Det var jättekul och jag lärde mig mycket om löpning även om jag bara hann träna i ett halvår innan jag flyttade till Los Angeles. Jag fick ett erbjudande om att arbeta med ett forskningsprojekt i molekylärbiologi, liknande det jag gjort i Stockholm. Jag jobbar med forskning på Childrens Hospital och vi undersöker hur levern utvecklas under fosterstadiet. Men även hur levern kan nybilda sig och regenerera. Till exempel efter en operation där du har varit tvungen att ta bort en bit. Levern har en väldigt god förmåga till nybildning och efter ett tag kommer den att ha återfått sin vanliga storlek även om så mycket som två tredjedelar tagits bort. Eftersom de molekylära mekanismerna är samma till viss del både under fosterutvecklingen som under regenerering är vi intresserade av båda processerna. Mer specifikt forskar jag på en tillvägsfaktor som heter FGF10. Alltid bra väder Eftersom jag hade haft så kul så ville jag naturligtvis fortsätta att springa även här i USA, men det tog ett tag innan jag kom i ordning med allt. Nu tycker jag att jag inte kunde ha hamnat på en bättre plats! Vad som först tycktes likna en jättelik bensinmack har nu förvandlats till ett av Los Angeles bästa kvarter. Området har lite av en Södermalms-känsla över sig och jag har nära till lite av varje. Det är alltid klarblå himmel och sol här, men oftast dimmigt på morgnarna nu under våren. Eftersom det är vår fortfarande så varierar vädret lite. Det är 10?15 grader varmt på nätterna och tidigt på morgonen, och 15?30 grader på dagarna. Mördare och princessan Leia ? Jag har nära till Griffith?s Park som är ett av de största grönområden som finns i en storstad i USA. Här finns det massor av grusvägar att springa på och jag behöver inte oroa mig för att komma vilse eftersom man alltid har siluetten av Downtown att orientera sig efter. Eftersom det mest är berg så är terrängen lite annorlunda än hemma. Det blir väldigt mycket uppför (fast sedan lika mycket nerför på hemvägen förstås!) och istället for grodor och rådjur kan man få se ödlor, coyotes, skallerormar och stora fladdermöss. Dessutom kan man träffa på lite udda personer och jag har bland annat hunnit träffa på en man som introducerade sig själv som en mördare samt blivit jagad av en man utklädd till prinsessan Leia. Det gör att man ibland får lite extra intensitet på träningspassen. Glendale Community College Förra sommaren började jag träna med Glendale Community College/Vaqueros United som springer i Griffith?s Park under sommaruppehållen. Från början hade jag inte tänkt att tävla för dem eftersom det krävs att man studerar på skolan. Jag var inte helt säker på att jag skulle hinna med att även plugga vid sidan av forskningen på heltid. Men som tur var så bestämde jag mig för att testa. Tack vare det har jag nog fått se och uppleva en annan sida av Los Angeles som jag säkert inte skulle ha gjort annars. Tränarna är också väldigt bra och hjälpsamma och jag kan i stort sett komma och träna när jag har möjlighet. Det blir oftast vid 8-tiden på morgonen efter att jag har varit en sväng på jobbet och satt igång mina försök. Crosscountry = lagtävling Höstterminen började med crosscountry (terräng) som var helt nytt för mig. Ingen bana var den andra lik ? kuperad rakt igenom, en jättebacke och flera varv, vattengravar eller bara gräs. Crosscountry är också extra spännande eftersom man tävlar i lag. Efter att alla har kommit i mål räknas de fem bästa i varje lag ihop och de gäller att få så låg slutpoäng som möjligt. Övriga lagkamrater kan hjälpa till med att ta placeringar från de andra lagen så på så sätt kan alla lagkamrater hjälpas åt. Bandebuten avklarad Nu i vår tävlar vi istället mer individuellt och på bana. Det är också första gången som jag prövar på det. Vi har haft en tuff säsong som började redan i början av februari med tävlingar nästan varje fredag eller lördag. Vi kör en till tre lopp per tävling beroende på distans. I början sprang vi en hel del kortare distanser för att få upp snabbheten. Till exempel 800 m och 1500 m men även 3000 m. Fast nu när finalerna börjar närma sig så har jag gått över till 5000 m och ska sedan springa 10 000 m. Det ser jag verkligen fram emot för jag tror att det är de lite längre distanserna som kommer att passa mig bäst. Myckt distans och mycket intervaller Träningen här skiljer sig lite från träningarna med Spårvägen. Innan tävlingssäsongen började körde vi enbart distansträning. I snitt blev det 11?13 mil i veckan. Först när tävlingssäsongen närmade sig började vi med intervallträning. Nu ligger en genomsnittsvecka på 8?9 mil. Eftersom vi tävlar så mycket så har vi bara två intervallpass i veckan. Måndagar lite längre, oftast 1600+1200+1000+800+400+200 med 400 m jogg mellan varje intervall. Eller 6×800 plus 12×300 m. På onsdagarna kör vi lite kortare vilket kan innebära 8×200 med 200 joggvila eller två set av 2,5 km med 100 sprint och 100 jogg. Övriga dagar springer vi 12?16 km i lugnt tempo och drar sedan ner till 8 och 5 km två dagar innan tävling. Backpass upp till Hollywoodskylten Om vi inte tävlar på lördagen så kör vi ett backpass på ungefär 16 km. Vi varvar mellan två olika pass ? varannan vecka springer vi upp till Mount Tom. Det tar ungefär 30 minuter till toppen ? en sträcka på ungefär 4,5 km. Ibland känns det snarare som om man kravlar sig upp än springer. Mitt allra första träningspass dit upp trodde jag på allvar skulle bli mitt sista. Men man kan nog vänja sig vid allt och nu är det till och med riktigt kul ibland! Men mitt absoluta favoritpass är nog det vi kör de andra lördagarna då vi springer upp till Hollywoodskylten! Den banan är lite flackare än Mount Tom och de 8 kilometerna upp till toppen tar 40?50 minuter att springa. Som det ser ut nu så stannar jag nog ett år till i Los Angeles. Men jag hoppas på att vara hemma igen till nästa sommar och då såklart fortsätta att springa med er! Många hälsningar med lyckönskningar till alla spårvägare inför terräng-SM och sommarens bantävlingar! Tove Berg Toves personliga rekord 800 m 2:25.41 (Norwalk, CA, 24.2.07) 1500 m 4:43.53 (Glendale, CA, 30.3.07) 3000 m 9:56.65 (Glendale, CA, 30.3.07) 5000 m 17:12.43 (Azusa, CA, 13.4.07) Bilderna nedan 1) Ett vanligt träningspass på hemmabanan (8×200 m) 2) Vy från min söndagsrunda 3) Jag tävlar på 1500 m 4) Hollywoodrundan hotad av en gräsbrand