Fredrik Uhrbom har en lång löparkarriär. Han tillbringade exempelvis sin gymnasietid på FIG:et i Sollentuna. Löpsteget är ovanligt kraftfullt för att vara en långdistansare. Starka avslutningar i loppen är lite av hans kännetecken.
Kan du berätta lite om 3000-metersloppet på Irland?
– Jämnt och fint. 2:40 första kilometern, 2:42.5 på andra och så 2:40.5 på sista. Enda loppet i år där jag fått ligga i rygg på någon hela distansen. Det var ungefär 20 grader och lite blåsigt men det var inget som störde.
… och 5000 m-loppet i Heusden-Zolder?
– Raka motsatsen. Jag hängde på att gäng som körde 65-sekundervarv. Men efter fem varv blev jag lite rädd för att vägga så jag släppte och sprang sen mestadels solo. Jag hade 5:30 på 2000 m. Sen följde två långsamma kilometrar innan sista kilometern gick fort.
Varför går det så bra i år?
– Vet inte riktigt. Det enda jag kan komma på är knäskadan. Den tvingade mig upp på cykeln och trampmaskinen för att bygga upp muskulaturen runt knäet.
På fredag springer du om en finnkampsplats på 10 000 på SM i Västerås!
– Ja, jag kan komma allt mellan tvåa och femma. Jag ser tre möjliga scenarier framför mig. Erik (Sjöqvist) drar så hårt att ingen går med, Erik drar och Oskar Käck går med eller ett där ingen vill dra.
Du har tidigare talat om att bredda ditt redan breda register till maraton?
– Frankfurt Marathon är målet om jag känner mig redo i oktober. Annars har jag Milano och Florens som Plan B!