Spårvägens Friidrottsklubb

Spårvägens Friidrottsklubb

Annika Melin In Memoriam

Förre Spårvägen-ledaren Annika Melin har gått bort. Hon arbetade på Spårvägen Friidrotts kansli på under hela 1980-talet. Jan Ahlström och Mats Carlsson skriver om en driftig ledare.

Annika Melin har avlidit i en ålder av 61 år. Hon utgjorde från sin postion på kansliet under hela 1980-talet mittpunkten i en snabbt växande klubb. Hon skötte bokföring, anmälningar och funktionärsanskaffning exemplariskt. I det sammanhanget är det värt att påpeka att efter Stockholm Marathon (1979) föddes Tjejmilen (1984), två tävlingar som växte explosionsartat samtidigt som det ökade arbetsbelastningen. Till det ska läggas att hon drog en stor del av spårvägslasset när vi arrangerade inomhus-SM i Solnahallen tillsammans med Solna IF fem gånger under decenniets andra halva. Under den perioden ingick hon också i Svenska Friidrottsförbundets Tävlingskommitté.
Hennes gärning förenade självständighet med samarbete och omsorg med ordning och reda.
Jan Ahlström

 

”Otroligt att hon fick något gjort”

Familjen Melin har ännu en gång drabbats av det tragiska det innebär när en människa går bort alltför tidigt.

Jag samarbetade tätt med Annika största delen av 80-talet och försöker erinra mig någon särskild episod från alla dessa år. Det visar sig vara väldigt svårt. Inte för att det inte hände något utan snarare för att det hände något hela tiden.

Jag väljer i stället att teckna bilden av Annika och miljön hon verkade i. Annika var en otrolig arbetskapacitet som inte sparade på sig själv. Hon klarade av att hålla många bollar i luften och var definitivt motorn och navet i Spårvägen friidrotts dagliga verksamhet. Ville man ha något gjort kontaktade man Annika som i stort sett alltid fixade det.

När man tänker på hennes arbetsmiljö är det nästan otroligt att hon fick något som helst gjort. Spårvägen friidrotts kansli var lokaliserat tillsammans med träningslokalen i Stadions tunnelbaneuppgång. Det var inga fönster som släppte in dagsljus och temperaturen låg på 15-16 plusgrader. Från kansliet såg man inte ens ut i tunnelbanuppgången. Kansliväggarna var av tunna spånskivor. På kansliets ena sida var samlingsrummet med soffgrupp, gigantisk kaffemaskin och en Jukebox. På kansliets andra sida var träningslokalen. Mitt emellan satt alltså Annika på kansliet och fick saker uträttade. Jukeboxen gick ofta på hög volym för att höras ordentligt in till träningsrummet. Vikter från skivstängerna flög ofta i golvet med en smäll och vi som tränade där pratade högt för att överrösta jukeboxen.

Ofta gick också någon av oss som tränade in till Annika och avbröt henne i jobbet för att fråga eller be om hjälp till något. Annika hade alltid tid att svara eller hjälpa. Hur hon fick utfört något av det dagliga arbetet är egentligen ett mysterium men arbetet blev gjort.

Hon kunde ibland vara skarp eller direkt i sina svar men det skulle ju bara fattas för att hantera det gänget som vi var. Det fanns alltid en smula humor på lut och vi accepterade att det var hon som var chef.

För många, speciellt yngre aktiva inflyttade från andra delar av landet, var hon en trygg och fast punkt när det gällde att hjälpa och stötta när man behövde någonstans att bo eller ekonomin var dålig.

Tacken hon fick för allt hon gjorde var inte stor. Istället fick hon och hennes hund, den svarta labradoren Bamse, ofta figurera i olika för det mesta fiktiva sammanhang i klubbtidningen när vi behövde något att skriva om. Annika tog det med ett leende men hade förtjänat många andra tecken på uppskattning.

Nu är det tyvärr för sent.

Mats Carlsson

PS. Begravningen äger rum i Österåkers kyrka den 27 november kl 10.00. Osa till IGNIS Lidingö 08-765 92 66.

Ps 2. Annika Melin var syster till den legendariske Spårvägen-ledaren Peter Melin som gick bort 2008.