Jan Ahlström har blivit ”Ahli” med hela friidrottssverige. Han är – Lill-Babs får ursäkta – Järvsös mest betydelsefulla export av humankapital till huvudstaden. Utan honom hade varken Spårvägen Friidrott eller Stockholm Marathon sett ut som de gör idag. Ett möte ute i Hässelby hösten 1978 ritade om den svenska friidrottskartan. Ahli, Peter Melin och Nisse Björnsson var Spårvägens representanter i den mytomspunna sammankomst som såg Stockholm Marathon födas. Med start på Gärdet genomfördes det första loppet lördagen den 4 augusti 1979.
– Många var skeptiska till en mara inne i stan. Men när vi såg publikmassorna längs Strandvägen fattade vi att vi hade lyckats göra någonting bra som skulle komma att växa och bli bestående, minns Ahli.
30 år i styrelsen
I sin idrottsaktiva ungdom hemma i Hälsingland var Ahli en hårdför fotbollsförsvarare i division 4-laget Skästra. Vintertid iklädde han sig Järvsö IK:s röd/blå hockeyskrud och skrämde livet ur anstormande division 3-anfallare. På meritlistan finns också en kvartsfinal i ärevördiga kronprinsens pokal i bandy. Ahli var ordinarie i ett lag där blivande bandylegenden Torbjörn Ek satt på avbytarbänken. Det är stort.
I början av 70-talet jobbade Ahli ihop med Spårvägens dåvarande starke man Peter Melin på Strömbergs Idrottsböcker. Peter hade en unik förmåga att entusiasmera sin omgivning. Ahli värvades som sekreterare till föreningen trots att han enligt egen utsago hatar att skriva protokoll. Med början 1973 tillbringade Ahli sedan närmare 30 år i Spårvägens styrelse. Åren 1982 och 92-97 i rollen som ordförande.
Förutom klubbarbetet har det förstås blivit en hel del andra åtaganden i friidrottens tjänst. Åren 1999–2007 satt han i styrelsen för 08fri, varav ett år som ordförande. 1997-2010 agerade han allsmäktig sekreterare i Elitklubbarnas förening. Sedan knappt tio år är han ledamot av Svenska Friidrottsförbundets tävlingskommitté.
Här säger för övrigt ryktet att ingen terräng-SM bana godkändes om inte Ahli kunde överblicka hela tävlingsvarvet då han centralt placerad roterade 360 grader runt sin egen axel. I exempelvis Uddevalla har gräset fortfarande inte växt till sig.
Gigantiskt kontaktnät
Under sina snart 40 år i vår stolta förening har Ahli förmodligen varit den enskilt mest betydelsefulla personen, oavsett vilken officiell position han har haft. Han har så att säga stått för kontinuiteten på ledarnivå. Kontaktnätet är gigantiskt då han känner allt och alla. Han håller kontakten med våra aktiva och har full koll på skadeläge och form. Ahli finns alltid med när olika grengrupper har upptaktsträffar och liknande. (Möjligen har det att göra med hans torra konstaterande; ”man kan aldrig nog underskatta en aktiv”). Sagt med glimten i ögat.
När det varit turbulenta tider har Ahli målmedvetet agerat med klubbens bästa för ögonen. Dock låter han sig aldrig drabbas av den hybris som vi andra ibland tenderar att hemfalla åt efter en lyckad säsong. Vid de årliga betraktelserna i samband med höstkonferenserna presenterar han alltid någon form av statistik som visar att vi inte är så bra som vi tror.
Ahlis grundar sina intellektuella utläggningar på akademiska grundexamina. I slutet av 60-talet läste han nämligen statsvetenskap, nationalekonomi och sociologi vid Uppsala universitet.
De egna friidrottsmeriterna är dock av det mer pikanta slaget. 1975 sprang han sista sträckan i Älvsjöstafetten för Spårvägen lag 3. Då de 225 metrarna var avverkade hade han tagit stryk med 17 sekunder av vår dåvarande sprintstjärna Kent Rönn i lag 1. Senare gjorde han även ”mindre lyckade” insatser i Hässelbystafetten och Slottsstafetten i Uppsala …
Ett par maror har han också avverkat. Perset 4.26 är satt i Berlin 1982. Träningsupplägget inför maratondebuten i Honolulu 1980 förtjänar att nämnas, dock ej att kopieras. Tre veckor före loppet sprang han ett pass på 15 km. Två veckor innan tillryggalades 20 km och en vecka innan körde han ett långpass på 25 km. Totalt tre träningstillfällen – det var allt. Trots den tydliga stegringen lämnar upplägget en del övrigt att önska.
Vår bästa tid är nu
Trots att Ahli själv hävdar att han alltid är till salu om priset är rätt, har han blivit Spårvägen trogen i närmare 40 år. Vilka är då de starkaste idrottsminnen från fyra decennier i blåvit tjänst?
– Det första Lag-SM-guldet i Västerås 1979. Det var stort på den tiden. Vi hade haft Lag-SM som främsta mål och att nå ända fram var en enorm tillfredsställelse. Det var grym dramatik och glädjeyra då Anders Hoffström avgjorde på sista sträckan i den avslutande korta stafetten. Sedan måste jag nämna den häftiga resa som tjejerna har gjort på 4×100 m. Med Gladys Bamane och Moa Hjelmer som grundbultar har de gått från lovande småtjejer till årets SM-guld på en kanontid.
Undertecknad, som hade förmånen av att vara en del av det vinnande laget 79, kan bara hålla med. Stämningen var euforisk. Inte minst på segerbanketten …
På frågan om när Spårvägen varit som bäst tvekar han inte, utan hävdar bestämt att vår bästa tid är nu. Till stöd för sitt påstående hänvisar han till årets SM-tävlingar, Standar-vinsten, VM-deltagarna och den växande ungdomsverksamheten. I år kunde alltså inte ens Ahli hitta några invändningar. Det om något visar hur enastående framgångsrik Spårvägens Friidrottsklubb var under den gångna säsong.
Men vad är det då som gör oss så framgångsrika?
– Det handlar inte bara om pengar när man ska nå framgång. Spårvägen är en välsorterad förening som erbjuder en fungerande administration och bra träningsgemenskap. Sådant sätter hårda avtryck. Ett belägg för det är när aktiva i tredje generation väljer Spårvägen. Som till exempel Alexander Holmblad. Hans farfar Lars var svensk mästare i diskus och med i det vinnande laget 79, konstaterar Ahli.
En annan förutsättning för framgång är att det finns klubbledare som brinner för idrotten och helt ideellt lägger ner en massa tid och engagemang. Jan Ahlström är en sådan ledare och han är utrustad med ett stort och varmt Spårvägenhjärta. Återigen: GRATTIS AHLI!