Janne Ahlström är född 1946 och uppvuxen i Järvsö i Hälsingland. Där vaknade idrottsintresset tidigt även om han som aktiv gjorde relativt få och blygsamma resultat.
– Jag var bland annat med på skol-DM på 1000 m i Ljusdal 1963. Och jag tävlade också i terräng på kyrkön i Järvsö vid något tillfälle men mycket mer än så blev det inte under ungdomsåren, säger Ahli.
Han gjorde lumpen i Skövde 1966–67 och pluggade sedan till en fil kand i statsvetenskap på Uppsala Universitet.
– Jag tog examen 1971 och började sedan jobba på Strömbergs Idrottsböcker i Vällingby. På den tiden var jag riktigt allmänintresserad av idrott och läste varje morgon resultatbörsen i tidningen från A till Ö. Vid årsskriftet 1971–72 flyttade jag till Stockholm, närmare bestämt Kallhäll.
Där blev han kvar till 1982. Då var han med och startade förlaget Futurum Media.
– Vi var som mest 15 anställda varav 6–7 säljare. Vi gav bland annat ut tidningen Idrottens Affärer, fotbollsböcker och fotbollsmagasinet som jag var chefredaktör för.
De höll till i nuvarande Solna Businesspark, näst högst upp i samma hus som Stockholms Friidrottsförbund då låg i (Svetsarvägen 4).
– 1996 blev jag frilansare i Aknanov AB och är så fortfarande, säger Ahli som skriver om framför allt friidrott och fotboll.
Peter Melin var inkörsporten till Spårvägen
När Ahli kom till Strömbergs Idrottsböcker 1972 så fanns där en kille som hette Peter Melin. Han var två år yngre och driftig ledare och styrelseledamot i friidrottssektionen i Stockholms Spårvägars Gymnastik- och Idrottsförening.
– Tack vare Peter kom jag snabbt med i styrelsen där jag blev sekreterare trots att jag förklarat att jag inte ville skriva protokoll! Man kan säga att jag var dräng åt Peter som i princip styrde Spårvägen Friidrott trots att han inte var ordförande.
Då 1973 tillhörde Spårvägen inte någon av Sveriges allra bästa klubbar men hade i alla fall några svenska mästare. Bland annat tiokamparen Raimo Pihl, medeldistansaren Sverker Svensson och diskuskastarna Lasse Haglund och Lars Holmblad.
– 1972 vann vi Dagbladsstafetten som då omfattade 20 sträckor så det visar på en ganska bra bredd på löpsidan.
Själv har Ahli gjort sex tävlingsstarter som senior – tre i stafett plus tre maror.
– Det har blivit en start vardera i Dagbladsstafetten, Uppsala Slottsstafett och Älvsjö Runt, alla i slutet på 70-talet. I sistnämnda lopp fick jag hoppa in på slutsträckan, 220 m svagt uppför till Långbrodals skola. Jag sprang i jeans och fick stryk av Kenth Rönn med 17 sekunder!
I början på 80-talet gjorde han sedan tre maror.
– Trots att jag fördubblade träningen inför varje mara så blev resultaten inte bättre, så det blev bara tre maror. Inför Honolulu 1980 hade jag genomfört tre träningspass, inför Helsingfors 1982 hade jag sex pass i benen och inför samma lopp 1983 hela tolv pass. Bästa tiden är 4:26 från sistnämnda år.
Över ett kvarts sekel i styrelsen
Med undantag för två år så satt Ahli sedan i styrelsen hela 1900-talet ut och drygt det – i över 27 år.
– Jag var ordförande 1982–83 och sedan 1992–97. 1992 tog jag över ordförandeposten efter Marina Ulfbåge sedan det varit ett storbråk i klubben.
På frågan om vad det viktigaste och bästa som hänt Spårvägen under de här åren så svävar Ahli inte på målet:
– Det är starten av Stockholm Marathon 1979! Vi var ett gäng friidrottsentusiaster i 30-årsåldern i Spårvägen och Hässelby som drog igång loppet utan att ha någon egentlig erfarenhet. Vi visste inte vad vi gav oss in på och det var nog tur för annars hade det nog inte blivit något lopp. Men vi var väldigt arbetsvilliga.
De första åren var Strömbergs Idrottsböcker och Svenska Dagbladet två stora sponsorer.
– Ja, så kan man uttrycka det! Jag och Peter Melin var anställda av Strömbergs och gjorde mycket av Stockholm Marathon-arbetet på arbetstid. Detsamma kan man säga om hässelbyaren Anders Olsson på Svenskan!
Stockholm Marathon blev startskottet för något som ingen i sin vildaste fantasi kunde drömma om skulle bli så stort. Det var 2000 deltagare i premiärupplagan 1979 och den siffran ökade sedan för varje år.
– Jag satt på pressbilen under loppet det första året och när vi körde längs Strandvägen och jag såg alla människor så förstod jag att det skulle bli något stort av det.
Det kan man lugnt säga att det blev!
– 1984 startade vi Tjejmilen, 1989 Vår Ruset och 1990 friidrottsgalan i Globen. Någonstans däremellan drog vi också igång Bellmanstafetten. Det är dessa lopp som betytt mest ekonomiskt för Spårvägen och Hässelby.
“Vi ska ha större omsättning än SFIF”
– Peter Melin sa bara några år efter Stockholm Marathon-premiären att vi med tiden skulle ha en större omsättning än Svenska Friidrottsförbundet och då skrattade vi åt honom. Men det tog bara tio år innan det var så, säger Ahli.
Hässelby och Spårvägen arrangerade loppet men SFIF var faktiskt medarrangör de första åren.
– Vi delade överskottet på tre i början. Sedan minskade SFIF:s del till 20 procent och sedan gjorde vi vad jag kallar vår bästa förhandling någonsin. Jag, Anders Olsson och Bengt Olsson var inblandade i den och det slutade med att Spårvägen och Hässelby blev ensamma arrangörer av loppet. Och då ska man veta att det handlat om sjusiffriga belopp i ganska många år efter det.
Maxpulsen nåddes i början av 80-talet
Det är inte ofta som pulsen går upp på Ahli så han minns utan problem när taket nåddes.
– Det var i Stockholm Marathon en gång i början på 80-talet. Jag åkte med reklamkortegen några minuter före tätbilen. När vi kom ut på Djurgården på första varvet så möttes vi av en stängd grind. Då uppstod ett nervöst ögonblick eftersom 16000 fötter närmade sig bakom. Man ska komma ihåg att detta var före mobiltelefonernas tid. Men jag fick tag på nyckeln och kunde låsa upp grinden fem minuter före täten anlände. Men då var det riktigt svettigt under några minuter!
När det gäller idrottsliga Spårvägen-minnen så kommer det första riktigt stora också från 1979.
– Det var när vi vann lag-SM första gången. Inför avslutande korta stafetten låg Västerås en poäng före men längdhopparen Anders Hoffström såg till att vi var först över mållinjen och vi vann med en poäng!
Växjöligans ankomst 1995
Ahli har varit med om många övergångar till Spåret och en, eller snarare fem, minns han väldigt bra.
– När vi kom hem från EM i Helsingfors 1994 så hade Växjö-ledaren Janne Bengtson ringt. På grund av strul i IFK Växjö så ville fem av deras bästa medel-långdistansare gå till Spåret. Bland annat Patrik Johansson, Micke Andersson och Johnny Jönsson. De kom att bidra med många SM-guld de följande 8–9 åren.
Ett minnesvärt lopp är SM i Sundsvall 1997.
– Spåret belade placeringarna 1, 2, 3, 5 och 12 på 1500 m! Patrik Johansson vann före Johnny Jönsson och Per Synnerman. Frewengel Habtom var femma och Johan Malm tolva. Johnny var så trött efteråt att han låg kvar i slänten i över en halvtimme.
Växjö-ligans övergång bidrog också till att Kent Claesson anställdes som tränare 2002 och sedan också började tävla för Spåret. En annan väldigt framgångsrik övergång skedde två år tidigare.
– Jag och dåvarande ordföranden Stefan Olsson förhandlade med Henrik Skoog på en balkong under SM i Uppsala 2000. Henrik kom över på hösten och har tagit väldigt många SM-medaljer för klubben sedan dess.
Bästa spårvägaren genom tiderna
Även svaret på den frågan är enkel enligt Ahli:
– Malin Ewerlöf! Hon kom till oss som 20-åring 1992 och har varit aktiv i klubben i 17 år. Och är så fortfarande. Dubbla EM-silver på 800 m 1998 och en lång rad SM-titlar och svenska rekord.
Ahlis bästa Malin-minne är från stafett-SM i Kalmar 1997.
– Då tog hon in sex sekunder på Rånäs Therese Ahlepil på sista sträckan på 4×800 m. Malin hade 1:59.5 och Spårvägen tog guld! Det var en helt fantastisk prestation!
På frågan om det är något han är mindre nöjd med så har han ett exempel även där.
– I början på 80-talet lyckades vi i Spårvägen få SFIF att flytta ett stafett-SM för att vi skulle kunna vara med och tävla i Europacupen för klubblag. Vi hotade med att inte släppa några aktiva till Finnkampen och då hade vi bland annat två tunga namn i medel-långlöparen Pär Wallin och Kenth Rönn. Det var inte snyggt gjort och så skulle Spårvägen aldrig göra idag.
Sekreterare i Elitklubbarna
Ahli har varit ordförande i Stockholms Friidrottsförbund och sitter sedan många år i SFIF:s tävlingskommitté där hans uppgift bland annat är att placera ut alla SM och andra stora tävlingar på “rätt” datum. Han är sedan länge också sekreterare i Elitklubbarna. Ahli har ett fantastiskt kontaktnät över hela friidrottssverige och känner i stort sett “alla”. I Spårvägen beskriver han sin roll så här:
– Libero, för att prata fotbollsspråk. En fri roll utan markeringsuppdrag! Jag hjälper till vid övergångar, pratar med ledare och så vidare.
Om Spårvägen konstaterar Ahli:
– Det är stor klubb med lite formalitet och mycket flexibilitet. Så har det varit ända sedan jag blev medlem. Det är en öppen förening som det är lätt att komma med i och det är få som lämnar klubben, avslutar mannen som förärades med en stående ovation på banketten på förbundsmötet då han mottog guldmedaljen.